Mor och Far

På ett möte, i föreningen jag jobbar för, frågade en vän, "Hur länge är man barn? Spontant svarade jag, "Så länge ens föräldrar lever".  "Det har du rätt i" svarade vännen. Om det stämmer är jag inte barn längre. 

Min Älskade Fina Pappa gick bort i Fredags kväll, den 9 Mars.

Pappa skulle ha fyllt 89 år i Maj, så han har levt ett långt liv, större delen av det med Mamma, som gick bort 18 Maj 2012. De var båda födda i Stockholm, Pappa på Söder om jag inte minns fel, uppvuxen i Ulvsunda tillsammans med en syster och en bror. Hans Pappa, min Farfar, var polis och hans Mamma, min Farmor, var hemmafru. Han höll på AIK, utbildade sig till ingenjör, träffade Mamma, fick två döttrar och 1960 tog han familjen och sitt pick och pack och flyttade till Töreboda, där han fått jobb på Westerstrands Urfabrik. Fyra år senare föddes jag.

Nu kan jag se dem tillsammans, där på Andra sidan, Mamma och Pappa, i pyjamas och morgonrock, sittandes vid köksbordet med den fula vaxduken på, med gråsvarta märken av trycksvärta från dagstidningarna de brukar läsa, i huset, där jag växte upp. De dricker kaffe ur två slitna Blå Blom koppar och äter limpsmörgås med ost på. De läser Lusadräparn och DN och tar en cig efter mackorna. En Lördagsmorgon.

Nu är ni tillsammans igen!