Tillbaka i vardagen........
Ja, då var man tillbaka i vardagslunken igen. Skulle ju ha varit det redan förra veckan, men så blev det inte, inte för mig i alla fall. Kom till jobbet på Tisdagen den 2 Januari. Började jobba vid datorn. Det gick en stund. Sedan gjorde det ont, så djävulusiskt ont! Jag ramlade ju dagen före Julafton och vilade hela julveckan, men det räckte tydligen inte.
Gick hem efter halva dagen, försökte få läkartid, men det fanns inga kvar. Ringde morgonen efter och fick träffa läkare. Blev sjukskriven en vecka med smärtstillande och mot inflammation. Läkare och läkare, han gav inget större förtroende, och trodde först att jag hade ont i ryggen. "Nej, svanskotan" sa jag. Då började han googla. Blev lite lätt skräckslagen. Tänkte "vet han inte vad svanskota är". Men det var sittkudde han var ute efter. Han påpekade också att eftersom jag är en citat "stor kvinna" slut citat, så slår jag mig hårdare!! Jag vet att jag är en "stor kvinna". Men jag är glad att jag har en stor rumpa som jag hävdar dämpade slaget mor svanskotan. Blir så jäkla trött på läkare och andra för den delen som måste påpeka att man behöver nog "gå ner i vikt". Jag är fullkomligt medveten om det. Jag är ingen idiot! Och jag försöker!!!
I allt det här tråkiga och onda finns ändå änglar. Erik och Elinor! Jag frågade om skjuts till sjukhuset och Erik svarade bara "är du hemma eller på jobbet?". Han körde mig till sjukhuset och hämtade mig när jag var klar. Vi åkte hem till honom och Elinor som bjöd på kaffe och någon sorts väldigt söt kakvåffla. Jag fick babbla av mig några timmar med båda två och sedan skjutsade de hem mig, lagom till att Maken skulle komma hem från jobbet. Till saken hör att Erik själv är sjukskriven för att han ramlade och skadade benet och Elinor hade semester. Men de hjälpte mig ändå, båda två. ÄNGLAR! Stort TACK till er båda.
Nyårsafton blev inte som vi hade tänkt, med hummer och så. Vi var så sega och trötta. De 10 dagarna vi var lediga, var den första långa semestern för mig på ett år och två månader, och Makens första på sju månader. Visst, vi har varit lediga någon dag här och där, men inte så att vi kunnat koppla av ordentligt. Och ni som tänker att att när man är arbetslös, är man ju ledig. NEJ! Det är man INTE! Visst, du kan vara hemma och du får någon sorts ersättning som inte på långa vägar är detsamma som lön. Du måste vara tillgänglig hela tiden, träffa oförstående människor på AF, oftast väldigt unga, som känns som de inte har någon arbetserfarenhet alls. Du måste söka jobb, (självklart!), gå på "kurser" som inte ger dig ett skit, eller där handledarna inte får göra det, de är där för, för att de behövs någon annanstans. Hela tiden ha de otäcka tankarna inför framtiden, ekonomin, jobb, duger jag och framför allt den där känslan att "jag vill inte jobba". Den är lite tabu den. Har man varit hemma/ledig/arbetslös/sjukskriven för länge så kommer den. Och den går ju inte riktigt ihop med de otäcka tankarna om framtiden och de andra. Så, nu har jag gnällt av mig.
På Nyårsafton sket vi hummern och beställde hem pizza och hamburgare, tittade på serier och myste med fyrbeningen. Vi var faktiskt uppe till tolvslaget, såg på fyrverkerierna, som höll på en kvart, tjugo minuter, tillsammans med Kingen, som var väldigt nyfiken när han stod vid fönstret och tittade ut. Han darrade lite vid de närmaste smällarna men annars var han lugn som en filbunke. Det var likadant med Saga, hon brydde sig inte. Hummern åt vi på Nyårsdagen. Vi gjorde en sås på lök, vitlök, selleri, paprika, curry och grädde, som vi la hummerköttet( inte mycket kött i en hummer, inte) och crabfish i och serverade med pasta och stekta bayplommontomater med oregano. Jättegott! "stor kvinna"
Under veckan jag var sjukskriven har jag vilat (igen) och tittat på julfilmer, inga som jag kände till utan lite b-julfilmer på Netflix. Passar på när inte Maken är hemma. Börjat titta om på Call the Midwife, Rome och tillsammans med Maken, Supergirl.
Efter vi haft en halkig och slaskig Jul och Nyår, är det riktig vinter i Fagersta igen. 4-5 minusgrader och riktigt vackert. Fast det känns som 10 minus. Maken pratade med Svärfar igår som sa att de haft 17 minus i Ludvika, där han befann sig för stunden. Så kallt har inte vi haft det än, inte enligt min mobbe i alla fall, men jag tror den ljuger ibland, för det känns mycket kallare än vad den säger.
Så här Tjusig var Kingen på Julafton!
Ha de!
PS. Såg nu att datorn säger minus 9 grader. Det stämmer bättre. DS.